Dublin, bilkrock och sjukhusbesök!
Dublin, bilkrock och sjukhusbesök! Den här veckan har varit minst sagt händelserik.
I lördags hade vi cup som vi slutade 2 i. Vill bara tillägga det innan jag tar ton i veckan.
I söndags bar det av till Dublin. Resan fick tyvärr inte en så bra start. På motorvägen var vi med om en krock.
En bärgningsbil stod längs med vägen och hade inte satt upp några skyltar. Solen var jätte låg och vägen var lite isig. Jeepen framför ser inte bärgaren och gör en tvär sväng över på vänster vägbana. Men hela höger sida av bilen slår i bärgaren och jeepens dörrar och allt fastnar i bärgaren. Jeppen snurrar runt och vi som precis lagt oss i vänster körfält åker rakt in i sidan på jeepen. Där står vi, på väg till flygplatsen och kommer ingenstans. I jeepen satt ett litet barn som åkte ut på vägen. Bakom oss bildas en jätte kö och ännu en påkörningsolycka sker längre bak. Ambulanser, poliser och en helikopter är snabbt på plats. Jag står bara o gråter och kramar mamma som körde och micke sprang runt o kolla om han kunde hjälpa till. Som tur var vart ingen allvarligt skadad.
Jag grät hela vägen till flygplatsen och inte heller när vi satt på planet kunde jag sluta.
Men vi var alla oskadda. Tack o lov!
Dublin var trotts början en mysig stad. Marias examen var en upplevelse och vi vill absolut åka tillbaka dit :) mer om det när jag har lite fler bilder.
Idag beslöt vi oss för att söka upp sjukhuset. Efter olyckan tänkte vi inte så mycket på det, vi ville ju bara komma iväg. Men smärtan är kvar och det är lika bra att få den dokumenterad för framtiden. Bortsett från ett blodigt/blåslaget knä och smalben så var det nacken och axeln som tog den värsta smällen.
Jag kan bara säga att jag hatar sjukhus och börjar bli allt mer för privata sjukhus (iaf fler valmöjligheter till det) Att sitta på ett sjukhus i 6 timmar på hårda obekväma stolar och inte ens få en diagnos(!) det är löjligt. Då betalar jag hellre mer för att de ska prioritera mig så jag får ett snabbare resultat. Jag förklarade var jag hade ont (mjukdelar) och de skickar mig enbart på en vanlig röntgen. Sen tar det dem 3 timmar och kolla på de jävla röntgenplåtarna för att se om de var nått trasigt.
Sen får jag som svar att skelettet inte är trasigt iaf. Han kollade än en gång hur allt låg till och jag har fortfarande ont och är jätte stel. Läkaren såg bara förvirrad ut och sa att jag skulle ta värktabletter mot smärtan, de kunde skriva ut starkare om jag behövde. Om det fortsatte så skulle jag gå till vårdcentralen och börja med rehab.
Suck! Det vet ju inte ens vad jag behöver rehaba! Jag har ännu ondare i kroppen efter all pallpering och smärtan i axeln är kvar.
Det enda bra med de här är att jag kan utesluta att några ben eller så är brutna. Alltid något!
Nä nu blir det tv resten av kvällen och imorn ska jag in till stan med lilla syster. Ska bli mysigt o vandra runt i Stockholm med henne.
God natt :)
I lördags hade vi cup som vi slutade 2 i. Vill bara tillägga det innan jag tar ton i veckan.
I söndags bar det av till Dublin. Resan fick tyvärr inte en så bra start. På motorvägen var vi med om en krock.
En bärgningsbil stod längs med vägen och hade inte satt upp några skyltar. Solen var jätte låg och vägen var lite isig. Jeepen framför ser inte bärgaren och gör en tvär sväng över på vänster vägbana. Men hela höger sida av bilen slår i bärgaren och jeepens dörrar och allt fastnar i bärgaren. Jeppen snurrar runt och vi som precis lagt oss i vänster körfält åker rakt in i sidan på jeepen. Där står vi, på väg till flygplatsen och kommer ingenstans. I jeepen satt ett litet barn som åkte ut på vägen. Bakom oss bildas en jätte kö och ännu en påkörningsolycka sker längre bak. Ambulanser, poliser och en helikopter är snabbt på plats. Jag står bara o gråter och kramar mamma som körde och micke sprang runt o kolla om han kunde hjälpa till. Som tur var vart ingen allvarligt skadad.
Bild från olyckan
Mammas bil bakom ambulansen
Det enda vi hade i huvudet var att alla var oskadda och efter det började vi oroa oss för flyget. Det fanns en civil polisman som körde oss till flygplatsen så vi kom i tid. Ett stort tack till honom. Mammas bil bakom ambulansen
Jag grät hela vägen till flygplatsen och inte heller när vi satt på planet kunde jag sluta.
Men vi var alla oskadda. Tack o lov!
Dublin var trotts början en mysig stad. Marias examen var en upplevelse och vi vill absolut åka tillbaka dit :) mer om det när jag har lite fler bilder.
Idag beslöt vi oss för att söka upp sjukhuset. Efter olyckan tänkte vi inte så mycket på det, vi ville ju bara komma iväg. Men smärtan är kvar och det är lika bra att få den dokumenterad för framtiden. Bortsett från ett blodigt/blåslaget knä och smalben så var det nacken och axeln som tog den värsta smällen.
Jag kan bara säga att jag hatar sjukhus och börjar bli allt mer för privata sjukhus (iaf fler valmöjligheter till det) Att sitta på ett sjukhus i 6 timmar på hårda obekväma stolar och inte ens få en diagnos(!) det är löjligt. Då betalar jag hellre mer för att de ska prioritera mig så jag får ett snabbare resultat. Jag förklarade var jag hade ont (mjukdelar) och de skickar mig enbart på en vanlig röntgen. Sen tar det dem 3 timmar och kolla på de jävla röntgenplåtarna för att se om de var nått trasigt.
Sen får jag som svar att skelettet inte är trasigt iaf. Han kollade än en gång hur allt låg till och jag har fortfarande ont och är jätte stel. Läkaren såg bara förvirrad ut och sa att jag skulle ta värktabletter mot smärtan, de kunde skriva ut starkare om jag behövde. Om det fortsatte så skulle jag gå till vårdcentralen och börja med rehab.
Suck! Det vet ju inte ens vad jag behöver rehaba! Jag har ännu ondare i kroppen efter all pallpering och smärtan i axeln är kvar.
Det enda bra med de här är att jag kan utesluta att några ben eller så är brutna. Alltid något!
Nä nu blir det tv resten av kvällen och imorn ska jag in till stan med lilla syster. Ska bli mysigt o vandra runt i Stockholm med henne.
God natt :)
