Mini recension á la Remember me
Har precis kommit hem från heron tillsammans med josefin. Vart som tidigare sagt Remember me.
Filmen var faktikst överförväntan bra. Hade inga förväntningar alls då ja förstod att de skulle vara en "tjej" film. Brukar ha väldigt svårt för såna då de brukar bli tramsiga, förutsägbara och allmänt kassa.
Men den här filmen var lite djupare än så. en fin historia om 2 ungdomar som båda förlorat någon nära. Deras väg att fina kärleken. Men den finaste delen i filmen var kärleken till sin syster. Den tog verkligen och känndes äkta (för mig som kommer från en stor familj).
En scen som verkligen satt sig i mitt huvud är den då lillasystern får sitt hår avklippt. Den gör så ont inombords. Att barn kan vara så elaka utan att själva kanske förstå vad de ställer till med.
Som ja sa till Josefin så hatade jag slutet. Jag ville inte att de skulle sluta så. Men om det inte hade slutat så utan som jag ville då hade de ju varit förutsägbart och då hade jag stört mig på de. Men samtidigt undrar man; det här var ju unte förutsägbart, men ändå så pass så att man inte blev chockad av vändningen. Är inte det förutsägbart då?
Gu ja trasslar bara in mig i de här när man funderar alla för mycket. Hur som helst, en riktigt sevärd film, inte allt för tung. De vart en del skratt och en del tårar, precis som en BRA tjejfilm ska vara. Så pass bra så att en kille som e öppensinnad för alla sorters filmer skulle tycka den var bra.
Nu ska ja avrunda här. Snart dags o sova. Jobbet väntar imorn biti!
God natt!
Filmen var faktikst överförväntan bra. Hade inga förväntningar alls då ja förstod att de skulle vara en "tjej" film. Brukar ha väldigt svårt för såna då de brukar bli tramsiga, förutsägbara och allmänt kassa.
Men den här filmen var lite djupare än så. en fin historia om 2 ungdomar som båda förlorat någon nära. Deras väg att fina kärleken. Men den finaste delen i filmen var kärleken till sin syster. Den tog verkligen och känndes äkta (för mig som kommer från en stor familj).
En scen som verkligen satt sig i mitt huvud är den då lillasystern får sitt hår avklippt. Den gör så ont inombords. Att barn kan vara så elaka utan att själva kanske förstå vad de ställer till med.
Som ja sa till Josefin så hatade jag slutet. Jag ville inte att de skulle sluta så. Men om det inte hade slutat så utan som jag ville då hade de ju varit förutsägbart och då hade jag stört mig på de. Men samtidigt undrar man; det här var ju unte förutsägbart, men ändå så pass så att man inte blev chockad av vändningen. Är inte det förutsägbart då?
Gu ja trasslar bara in mig i de här när man funderar alla för mycket. Hur som helst, en riktigt sevärd film, inte allt för tung. De vart en del skratt och en del tårar, precis som en BRA tjejfilm ska vara. Så pass bra så att en kille som e öppensinnad för alla sorters filmer skulle tycka den var bra.
Nu ska ja avrunda här. Snart dags o sova. Jobbet väntar imorn biti!
God natt!
